Anitra som trott att hon vuxit upp och blivit självständig, sitter i städskrubben – för övrigt samma skrupp som Göran satt och surade i flera dagar för någon månad sedan.
Hon gör bort sig hela tiden och har nu en facebook-fanpage full av pedofiler som gaddat ihop sig emot henne och hotar att bränna upp hela internet om hon inte lovar att aldrig mer i hela sitt liv uttala sig offentligt. Eva-Lena skäller på henne varenda ledig stund och Ozzy Osbourne har ingen sett sedan han hittade en hel hampaodling som han i snabb takt lyckades knarka till och susa iväg i en psykos som skulle få Usama att blekna i sitt skjul (där han ju inte längre befinner sig). Vad Anitra inte vet är att Eva-Lena tagit rygg på den skenande Usama och att de nu planerar att leva lyckliga i alla sina dagar, långt ifrån Ottsjö. Kanske finns de nu i en alldeles alldaglig lägenhet nära dig?
Den fridfulla talibanen Jens har fått jobb som biträdande kantor i Vallbo kapell, där han ibland träffar Obaidullah och Grace när de har semester från renbetet i Ljungdalen. Där har han för avsikt att stanna resten av sitt liv, eftersom han förälskat sig i en bedagad vasaloppskulla som aldrig lyckades slänga kransen runt vasaloppsvinnarens hals för sisådär 27 år sedan och efter det gömt sig undan världspressen.
Vad har vi kvar av grupp nummer tre? Sebastian Marroquin, som ju ändå inte bidragit speciellt mycket i den här sagan, samt Murandi i Laura Chinchillas stab och hon var ju ändå tvungen att resa hem samtidigt som Laura själv och de andra flickorna i staben.
Anitra suckar, reser sig upp och stegar ut ur städskrubben. Nu ska hon vänta på att hennes räddare i nöden (Göran) kommer ridande på sin vita springare och tar henne med till Södermanland igen. Grisarna behöver henne.
