Maria har rest i över en vecka och på slutet har hon försökt komma i kontakt med Hilda utan att lyckas. Hon känner sig frustrerad över det, men inser att det är Hildas val att stänga henne ute.
Det senaste hon hörde från Hilda var från Hållfjället och nu är hon nära. Hon klev av tåget i Undersåker imorse och handlade lite förnödenheter på Strandbergs innan hon ställde sig vid vägkorsningen och liftade mot Ottsjö. Ingen stannade trots att blötsnön yrde och Maria svor så att det osade över alla själviska människor. Tack och lov stannade till slut en smutsig Volvo och lät henne följa med. De tre i bilen skulle bara till Trillevallen, men därifrån skulle de skida till Hållfjället, och Maria fick mer än gärna följa med. Bilen parkerades i Sönnestvallen och där fick Maria tag i ett par skidor. Sedan bar det iväg uppför fjället. Lite bökigt innan hon lärt sig att glida fram på skidorna, men efter ett tag hade hon vant sig både vid det, fåglarnas kvitter, de enorma vidderna och tyngden på ryggen.
Karin, Lars och Åsa som de tre i Volvon hette, verkade ha varit med förr och det kändes tryggt att åka där bakom dem i lugnt och metodiskt tempo. Kilometer efter kilometer. De pratade inte så mycket och efter ett tag tillät hon tankarna flyga iväg och bara njöt, trots att snön yrde och piskade henne i ansiktet. Efter en stund kom de fram till ett par små låga gamla hus där trion stannade som på kommando och halade fram underbar O’boy och mackor även till henne. Ytterstvallen stod det på dörren till ett av husen och det doftade underbart därifrån! Hon kunde inte låta bli, utan gläntade på dörren och sögs in i doften av gyllengula frasvåfflor. Hur fantastiskt kan livet bli?
Efter en stund var det dags att hänga på sig ryggsäcken igen och det var nu hon upptäckte en sida hos de tre som verkade lite farlig. Först frågade de efter vägen, sedan tittade de på skyltarna och slutligen bestämde de sig för ett tredje alternativ som varken stämde överens med skyltarna eller lokalbefolkningens råd. Varför skulle de veta? Och varför skulle skyltarna visa bästa vägen? Nej, istället stretade de fram på oskyltad väg och Maria följde tveksamt efter. Uppför, uppför, uppför. Trots att Lars verkade vara i samma ålder som hon själv hade han krafter som hon aldrig tidigare skådat hos en man i sina bästa år. Med imponerande iver och målmedvetenhet saxade han uppför backarna utan att stanna.
Hållfjällets topp står det plötsligt på en skylt och Maria förstår att de kommit rätt och att de snart måste vara framme.
