I samma ögonblick som Hilda fick telefonsamtalet från en jublande glad Barak Obama, händer det massor av saker i de andra grupperna; saker som Hilda inte hade en aning om, men som kommer att få följder för projektet.
I Mellanöstern lyckas Catherine Ashton och Hillary Clinton reta upp Netanyahu så att han hotar med att inte åka till USA för uppsträckning. Han tycker damerna är riktigt vassa personer som det inte alls går att köra över och det är han inte van vid. Vid flera tillfällen har han försökt förminska både Hillary och Catherine genom att kalla dem lilla gumman men det enda som har hänt är att båda två hotat med massiva repressalier och sanktioner till den milda grad att det är Netanyahu själv som blivit så liten att han nästan inte vågar öppna munnen längre.
En annan märklig händelse är att våra thelma- och louise-wannabees fastnat i gränsövergången till Frankrike och satts i karantän i väntan på att det ska bli plats på det belgiska senilitetshemmet i Bryssel. Herrarna är så omskakade efter den långa resan ned till Belgien i flykt och ständig mat- och pengabrist att de välkomnar avbrottet. Mugabe har en vag känsla av att han kanske har ett jubileum att fira i Zimbabwe, men för tillfället kan han inte komma ihåg vad det är, så han lutar sig tillbaka i karantänens våningssäng som han delar med en arg rottweiler som tyvärr hotar honom till livet hela tiden.
I Syrakusa packar Maria för en lång resa till de jämtländska fjällen. Hon känner sig orolig efter Ellens samtal och känner att hon behövs i Ottsjö.
